Tiny Hand With Heart

Bikinikropp

När jag var smal var jag mycket mer nöjd med min figur och jag var långt ifrån tjock! Hade dock stora problem med att få ner maten! Egentligen är jag en jätte smal tjej! Sedan 2010 började man smälla upp 20 kg av sömnmedicinen Zyprexa, hade jätte svårt att gå upp! Vad hände? :O. Sedan dess har jag vägt mellan 55 - 78 kg, pendlat där emellan. När jag hade tagit hand om Cess (en häst) sen förra sommaren till i vintras hade jag gått ner till 63 kg från 72. Sedan jag började träna på gym i våras smällde jag upp till 72 kg igen till min förvåning, jag som hade kämpat som f*n med vikten! Men men... Det verkar som att rida och ta hand om hästar hjälper mig bäst och jag mår bäst bra av det! Just nu har jag ingen häst att rida men det kommer säkert fixa sig med det. Har planer på att köpa mig en egen :D. 
Samhället säger/tycker att smala kvinnor har den perfekta och snyggaste kroppen därför många av oss som är överviktiga kan må väldigt dåligt, skäms och ha dålig självkänsla p.g.a det vilket jag tycker är fel! Jag vill ha tillbaka kontrollen och gå ner till i alla fall 55 kg och utan att få problem med maten! När jag var som smalast kunde jag skämmas ibland åt andra hållet, att jag tyckte att jag var för smal då jag vägde mellan 42 - 49 kg. Då ville jag verkligen gå upp men inte till 60 kg och uppåt! När jag mår dåligt så kommer dels mina negativa tankar kring min figur då jag oftast mår riktigt dåligt! Har inte bara dålig självkänsla över min figur utan över hela mig då jag har varit med om psykisk och verbal mobbning! När man har blivit mobbad en gång är det kört sen, känns så i alla fall för mig! Helt omöjligt att släppa dem tankarna bara för de har satt sig så himla djupt! Till en början lyssnade man ju inte och tog inte åt sig men sedan hände det nåt som gjorde att allt bara vände, man blev som en svamp och trodde på allt samt man blev extra känslig! Då får man vända tillbaka det igen men det är ju inte så enkelt när man väl har blivit mobbad! Smärtor och ärr som kommer sitta i förevigt =(. 
 
Bilder tagna av min vän Agnes 3 juli 2015 i Ljunghusen/Höllviken.

4 KOMMENTARER
Kategori: / Öppnar mitt hjärta /

Fågel-kikning, fotografering och den anonyma frågan

Efter lägenhetsvisningen i förra veckan blev det att jag och P-G stannade till en snabbis på två olika ställen på vägen hem för att kolla fåglar och fotografera dem lite i Fyledalen i närheten av Tomelilla. På Österlen med andra ord. I kikaren fick jag se en FIN örnunge av nåt slag som var långt, långt borta. Vilket jag aldrig har sett i verkligheten förut så det var häftigt värre!
 
På första stället.
 
på andra stället.
 
Mitt på vägen då vi också stannade till lite.
 
Fick en anonym kommentar för några dagar sedan av en person som undrade varför jag bara inte köpte lägenheten i Tomelilla?
Jo, fördelen med den lägenheten var att den kostade 1/2 miljon vilket var billigt för en nyrenoverad 2:a. Perfekt för min del som inte ens har 1 miljon och jag inte kan låna pengar från banken. Om man ska söka efter en nyrenoverad 2:a i Malmö t.ex kostar dem minst det dubbla. Blev tipsad av en vän som bor under den lägenheten. Det dumma var att jag inte har fått arvet från pappa än då det blev väldigt stressigt! Jag tänker inte sitta här och berätta rakt ut hur mycket jag kommer att ärva exakt för det är min ensak. Det är i alla fall mindre än 1 miljon och jag har dessutom sparat en del själv. Därför jag gärna ville ha lägenheten! :D. Det var en grej som behövde utredas innan jag fick arvet och skulle höra om man fick arvet ändå trots att det utreds vilket jag behövde några dagar på mig. Kände också att om det nu blir mer pengar efter utredningen så kanske jag har råd att köpa en ljusare och finare lägenhet istället och då är det ju dumt att köpa denna. Men eftersom kvinnan som hade lägenheten behövde besked rätt omgående då den sista betalningsdagen var den 11 september och sånna lägenheter som denna får man ta och leta efter så kände jag mig riktigt stressad och tankarna bara snurrade och jag visste inte alls vad jag ville! Samtidigt som hon hade ett par till som skulle kolla på lägenheten, 2 killar, gjorde inte stressen mindre! Kvinnan ringde mig i onsdags kväll vid niotiden och var hur positiv som helst till att jag skulle få den och dessutom är lägenheten för tjejig. Hon tipsade mig om att vi kunde skriva på ett kontrakt innan mina pengar kom och hon var hur snäll och trevlig som helst och jag hade till igår på mig att prata med mamma och P-G. För att om jag skriver på det här kontraktet och pengarna inte skulle komma innan den 11 september så skulle jag blivit betalningsskyldig och det vill man ju absolut inte bli så den oron hade jag också. Det är ju samma om jag hade betalat ut handpenningen vilket jag hade fått låna av nån annan. Då skulle jag ju både förlora lägenheten och suttit med en skuld på 50 000kr för den hade man ju inte fått tillbaka igen. När jag väl frågade mamma och P-G i torsdags om jag vågade skriva på kontraktet och när jag väl ville 100% skriva på det, så svarar inte kvinnan när jag ringer så jag fick sms:a henne då hon svarade flera timmar senare på kvällen att lägenheten redan var såld till en av killarna. Så ledsen och besviken jag blev, helt knäckt! Gör man verkligen så när man har bestämt och lovat nånting? Hade ju till i fredags på mig, inte till i torsdags förmiddag då killen hade fått lån från banken och hon tillät killen att köpa lägenheten och skiter i det hon har lovat. Det var väl meningen att jag inte skulle ha den lägenheten. Så snart kommer killen bo en tjejlägenhet haha, jodå så atte 😂.
 
Tankarna är nu: Om jag nu får mer pengar så jag kan köpa mig en ljus, fin och nyrenoverad lägenhet så ser jag framemot det och jag skiter i denna kvinnans falska sätt! Men om det visar sig tvärtom så finns det mest skabbiga lägenheter för 1/2 miljon och det känns riktigt surt! Tänker inte jag köpa för pappas pengar, det är inte han värd och inte jag heller för den delen. När jag väl har fått arvet ska jag börja leta lägenhet för tydligen måste man ha pengarna i handen. Om hon hade hållit vad hon lovade så hade jag köpt lägenheten samt om jag hade fått mer pengar från utredningen så hade jag ju kunnat flytta igen till en finare lägenhet. Om det hade varit tvärtom hade jag bott i en fin lägenhet i alla fall och haft råd med att köpa en häst :D.
Eftersom jag älskar stranden hade jag hellre velat bo i Simrishamn eller Ystad men vi får se vad ödet säger. 

3 KOMMENTARER
Kategori: / Med P-G / Natur & djur - Österlen / Öppnar mitt hjärta /

Storytime - Min mage styr mitt liv

I den stora delen av mitt liv har jag haft bekymmer med min mage! Drygt värre! När jag var bebis blev jag inlagd för jag vägrade att äta. När jag var barn åt jag normalt fast jag hade inåtmage. Från och med i tonåren fick jag knappt ner maten. Vägde mellan 42 - 49 kg. Tror det var dels ångesten som satt sig i magen. Kan fortfarande känna av det sen jag gick upp i vikt av medicinerna men inte lika ofta vilket är positivt. När jag var väldigt smal hade jag bekymmer med att få ner maten varje dag i stort sätt. Kunde ofta vara två gafflar mat sedan fick jag verkligen inte ner mer. Det roliga var att jag kände mig varken yr eller svimmig av mig och jag darrade aldrig av hunger. Kunde äta hur mycket choklad och sånt som helst utan att jag gick upp. Men när jag gick upp 20 kg för 7 år sedan blev allt tvärtom - väldigt lätt att gå upp och svårt och kämpigt att gå ner, äter från normalmycket till mycket mat förutom ibland när jag får svårt att få ner maten, blir yr samt darrig om jag inte äter. 
 
I flera år har jag känt mig mer gasig än vanligt och för några år sedan kom det bekymret med magen att jag fick väldigt bråttom till toan för nr 2 samt får kraftiga smärtor mellan bröstkorgen och naveln då jag mår riktigt dåligt. Kvittar hur hårt jag än håller mig så kommer det ändå ut. Försöker vara ute på ställen där det finns en toa i närheten för annars blir det bara sååå jobbigt! Oftast blir det akut efter jag har ätit nånting och precis innan jag ska ut så kommer jag för sent till saker och ting. Kan även vara hård i magen och om jag då har ont i magen blir det väldigt jobbigt för då kommer illamåendet också. Toabesöket tar oftast en halvtimme oavsett om jag är hård eller tvärtom. Tråkigt för vänner att behöva vänta på en och jobbigt för mig när vänner inte förstår och stressar mig! För några månader sedan fick jag en akuttid till doktorn och hon trodde att jag hade IBS och det tror jag också för jag känner igen mig precis i varje punkt av alla symtomen som IBS har! Fick mediciner mot både smärtan och tarmarna men det hjälper inte alltid. 
 
Jag i rosa 2009 

4 KOMMENTARER
Kategori: / Storytime / Öppnar mitt hjärta /